Reflektion – Nyfikenhet gör skillnad

Totalt 100 gånger har jag via min ledarskapspodd Chefssnack haft möjligheten att samtala med landets skickligaste och mest erfarna ledare. Det är tydligt att lyssnarna uppskattar de som de uppfattas som mest nyfikna. Några av favoriterna bland alla gäster, är även de som upplevs som mest nyfikna; Jan Eliasson, Meg Tivéus, Sven Hagströmer och Lena Apler, råkar inte helt osökt även vara de mest erfarna. De som arbetat längst upplevs just nu som mest nyfikna av mina lyssnare. Är det som kännetecknar nyfikenhet att hålla sig ung i sinnet? Att alltid sträva efter att förnya sig själv och att vara relevant? Eller att alltid förtjäna ett intresse och värde? Jag skulle säga ja på alla frågorna. 

Men vad är egentligen nyfikenhet? Enligt Wikipedia är det en psykisk egenskap som ger impuls till utforskande beteenden och inlärning. Det är den inre viljan att veta, och därmed inte i sig ett beteende. Men nyfikenhet hänger samman med lusten till nya intryck, och ger när den är okontrollerad ett utforskande beteende. Nyfikna människor ställer alltid frågor och söker efter svar i sina sinnen. Med tiden blir detta en god vana. Nyfikenhet föder mer nyfikenhet. Vad nyfikenhet är för hjärnan går att likställa med fysisk träning för kroppen. Nyfikenhet och ständig informationspåfyllning gör att din hjärna håller sig aktiv och blir starkare, precis som en muskel. När all kunskap finns ett knapptryck bort är det lätt att glömma bort hur mycket vi lär oss av det levande samtalet. Att interagera med någon annan kan leda oss in på nya oväntade tankespår, motfrågor som vässar oss ytterligare och det tar oss till platser dit sökmotorernas algoritmer aldrig når. Väck barnet i dig. Våga fråga 

Proaktiv adaptering

En röd tråd hos skickliga ledare är också deras förmåga att anpassa organisationen till förändringar, framförallt förändringar av de mer ovanliga och oförutsägbara slagen. En framträdande egenskap är att dessa ledare lägger mycket tid på strategiska framtidsfrågor och omvärldsanalys, vilket gör att de tidigt kan upptäcka svaga signaler i omvärlden eller viktiga alarm-klockor från konkurrerade branscher och konkurrenter, och därmed tidigt kan agera. 

Jag brukar prata om att ha ögonen i framrutan, inte i back-spegeln. Hur mycket arbetar du som ledare med att skapa en kultur som är präglad av förändringsdriven omvärldsanalys? Detta ansvar kan inte bara ligga hos dig som är ledare, det är kanske inte alltid du som kör bilen som inser att ni måste svänga, gasa eller bromsa. Det är det kanske dina medarbetare som gör. Se därför till att alla i organisationen, inte bara ledare, löpande spanar på omvärlden och vad som sker utanför er framruta. Genom att ge alla både tillåtelse och ansvar att hålla koll på omvärlden kommer framtiden inte behöva bli så överraskande.

Många bra ledare skriver dagbok

Skrev du också dagbok när du var yngre? I så fall, visst är det härligt att bläddra och idag, långt senare, förstå saker med ett helt annat perspektiv? Man verkligen landar i ett tidigare jag på bara några sekunder. När vi läser kan vi få en direkt och rå bild av hur situationen såg ut, på ett sätt som vi annars aldrig kan återskapa eller försöka minnas. Därför ska du ta tillbaka dokumentationen i ditt ledarskap. Det finns nämligen ingen bättre källa än att fråga den som tog beslutet, vid tidpunkten som den tog det. 

Du, fast igår. Vi människor har en ful benägenhet att lägga saker till rätta vid större förändringar och beslut. När vi sedan vet hur allt blev, när allt är över, då visste vi exakt hur och varför vi gjorde som vi gjorde hela vägen. Då ser vi allt så tydligt. Man vill ju inte tappa ansiktet eller framstå som dum. Fast du visste väl inte det här igår? Tänker man efter så är det ju den efterkloka som är mest dum. Om man nu visste allt, varför agerade man inte annorlunda? Om allt nu var så tydligt, varför tog man så konstiga beslut? Jag känner personligen mer för ledaren som tydligt visar vilken information som fanns, vilken som tillkommit, och hur det har förändrat situationen.

Efterkonstruktioner, framgångar och misslyckanden är många gånger resultatet av ständiga och många små beslut, som har tagits med utgångspunkt i den kunskap man har för stunden. Och det är svårt att i efterhand tänka bort information som man då inte hade. Därför blir det svårt att i efterhand värdera sina beslut. Det är framförallt svårt att lära av dessa beslut. Om du inte utvärderar en lärdom med utgångspunkt i den information du hade, och det faktiska läget, är det omöjligt att förhindra att du gör om samma sak igen. Eller hur? Därför ska du föra en enkel dagbok över de viktigaste händelserna, dina viktigaste beslut, och på vilka grunder du tog besluten. Se till att spara mejlkonversationer, sms-historik eller annat som kan hjälpa dig stega tillbaka i tankegångarna. Samla allt i en mapp i din dator, eller skriv ner det i en anteckningsbok. Hur kände du när du tog besluten, hur tänkte du och vilka överväganden gjorde du? Genom att sedan gå tillbaka när du vet utfallet skapar du på riktigt en lärande organisation. Allt annat är efterkonstruktioner. Det är värdelöst.